Gnarpy - fotoblogg & annat

Min dag började kl 6.00 med en kopp kaffe, som senare blev utspilld över hela tangentbordet. Väldigt orutinerat, jag vet! Men typiskt mig. Just det, har förvisso aldrig hänt tidigare, även om det har funnits tillfällen hundramiljoner gånger. Jag dricker ju mitt kaffe framför datorn varje dag minst två gånger åtminstonne. Så det har förvånat mig. Men nu har det alltså inträffat. En av de få saker jag kan tänka "det händer inte mig" om.  Lite ironiskt. Ja ja, det var ju ingen större skada skedd egentligen, men detta är som sagt typiskt mig och man kan räkna med att det händer någon liten "olycka" per dag. Jag är riktigt klumpig. Jag är som barnen. Nej, jag är värre än barnen egentligen.
Och någon sa till mig för inte alltför länge sen när jag gjorde denna bekännelse, att sådant ska man ALDRIG erkänna. Varför inte tänkte jag? Jag kan inte se det fina med att ljuga för sina barn och framstå som bättre än vad man är. Vad för signaler ger det till de som ser upp till en att inte erkänna att man kan ha fel och brister och att det inte är något fel med det? Man duger som man är helt enkelt! Självklart med vissa begränsningar när det kommer till bemötande av andra människor. Där måste man helt enkelt kunna anpassa sig. Men bara barnen har bra förebilder i sina föräldrar, som även finns där för att förklara när känsliga situationer dyker upp, så tror jag att det ordnar sig.

Nu ska jag ta min andra kopp kaffe för idag. Eller, teoretiskt blir det ju tredje. Fast jag har bara druckit en än så länge. :)

Hoppas ni får en bra dag. Hur började er dag?